Debatt, Systerskap & Internationella Kvinnodagen

Jag stod där och jobbade mina sociala medier medan jag inväntade debatten i lärdags. Jag var inbjuden till en Festival för Systerskap, i Karlstad, för att delta i en debatt om jämställdhet. I panelen satt Pia Hallström(M), Torun Carrfors(V), Stina Bergström(Mp), Joanna Hammar(LUF), Ann-Kristine Johansson(S) och jag, Marie Axelsson(PP). Frågan är ”Vilken jämställdhetsfråga som är den viktigaste inför valet 2010?”.
Piratpartiet har ju som bekant ingen jämställdhetspolitik per se. Men vi hade 30/70 kvotering av våra listor. Kvotering i sig är jag inte direkt för. Resultatet blev inte så stort i skillnad när man såg på hur det påverkades av kvotering. Det kvoterades på en del listor upp män, och på en del kvinnor.
Personligen tror jag att om det inom andra partier kvoterades upp män, till nackdel för kvinnor så skulle det bli enormt mycket ramaskri. Men när det skedde inom Piratpartiet så var det inte så mycket mer med det. Såvida man inte var starkt och ramaskriande emot kvoteringen som så. Men det är en helt annan poäng.

Debatten om jämställdhet då. Det som pratades mest om var RUT-avdraget och Föräldraförsäkringen två saker som jag inte är särskilt insatt i, men det resulterade i att jag personligen och som politiker fick lite intressanta insikter. Jag lärde mig något, vilket alltid är positivt.
Allt för ofta så blir diskussionen om jämställdhet att handla om kvinnor. Jag har full förståelse för att det var fokus på kvinnor just under denna debatt eftersom det var på en festival för systerskap. Hade debatten däremot arrangerats på ett annat vis hade jag önskat det finnas män i panelen också, vad är poängen annars liksom? Var är jämställdheten då?
Det nämndes att det är viktigt att utbilda… Kvinnorna!? … wait what? … Okej, så vi ska särbehandla och bara utbilda kvinnor för att mentalt försvara sig själva emot, vad? Nej. Detta är nog bättre:
Ha gemensamma utbildningar, redan vid tidigt stadie, men även på arbetsplatser och vidare i leden. Där man bollar tankar och idéer till varandra om hur man ska jämställas, vad som behövs från alla sidor.
Jag ser nämligen inte som sidan ”män” och ”kvinnor” som de enda sidorna, jag hatar att ställa grupper mot varandra på ett sådant vis och har därför per definition mer eller mindre hatat jämställdhetsdiskussioner, då jag ser det som en självklarhet.

Vänsterpartiets representant sa tidigt något om att tjejer lär sig vara rädd för att gå ut. Vad är det för dumheter. Ja det är då dumheter från samhället, samhället lär oss att det ska vara skillnad, hur ska vi förändra det. Män utmålas som gärningsmän och kvinnor som offer. Det pratades även om kvinnomisshandel, men mansmisshandeln då? Dvs där kvinnor/fruar i relationen misshandlar sin man. Där har vi stora mörkertal, eftersom det är så socialt inlärt att män ska vara stora och starka, att bli slagen av en tjej går ju inte! Så om det då sker, vågar man säga något? Vågar man anmäla, och om man blir anmäld kommer någon tro på en?
Hon var även sjuksköterska, hon pratade om utbildning för den offentliga sektorn för att se tecken på problemet med kvinnomisshandel. Men männen då?! Där tappade hon många poäng hos mig, för det är fan inte jämställdhet! All misshandel i hemmen borde bli bättre på att hittas genom den offentliga sektorn. Lärare, sjuksköteskor, socialarbetare osv. Barn, kvinnor & män som blir misshandlade i sina hem, borde få lika mycket uppmärksamhet, utrymme och hjälp. Nu börjar det likna jämställdhet.

Lönefrågan

Varför har kvinnor lägre lön? Är det för att de själva inte presenterar sig och arbetet de gör på ett såpass godtyckligt vis att de får en bättre lön vid förhandlingar? Alla har väl, så vitt jag vet, samma utgångs lön, och jobbar sig vidare därifrån. Ta ansvar för ditt eget liv, och hur du presenterar dig så kanske du får bättre lön?
Lönekartläggning fördes på tal under debatten, vet inte hur jag ställer mig till det överhuvudtaget.

Föräldraförsäkring

Ta reda på vad männen vill, vad de verkligen vill. Släng iväg lite undersökningar. Poke and prod! Sen, istället för att prata om olika möjligheter på ett sätt som då ska slå ut varandra, prata om olika möjligheter för olika familjekonstellationer! Det traditionella som vi har i dag, förslaget om att det ska vara individuellt, och förslaget om en 3 delad, för att det finns andra vuxna i familjen, eller barnets närhet som vill ta ut föräldraledighet. Alla 3 förslagen kan ju utvecklas och tillämpas beroende på familjeförhållanden.

Könsfördelning inom styrelser, på riksdagslistor och annat

Jag förstår syftet med jämnare könsfördelning på riksdagslistor och sådant, för att dra till sig fler väljare, man vill ju nå ut till så många som möjligt.
Styrelser, ptja, där är jag lite splittrad. Varför 50/50? Varför 40/60? I en styrelse borde man kanske ha en fördelning som faktiskt är en reflektion av dem man ska representera? Om man ska ändra, eller kvotera. Kvotering i sig, baserat på det fysiska könet, tycker jag inte om. Men alla kanske inte uttalar sig om sin könsidentitet heller? Är det bara typiska män och typiska kvinnor som ska sitta i styrelserna? Var hamnar vi då?
Representation, ja det är bra. Kompetens, är viktigt men sitter det i det fysiska könet? Eftersträva 50/50 fördelning känns mer eller mindre idiotiskt, på så många nivåer.

Jag tackar Mary XJ för hennes inlägg idag om att kvinnor är sin egna värsta fiende, då det är precis vad jag ville sätta ord på under debattens gång.
Mary benämner att kvinnor generellt är dåliga på att stödja andra kvinnor, speciellt om de gör bra ifrån sig och driver sig fram.

En väninna till mig sa att nu hade en av tjejerna i hennes grupp blivit chef så nu var det slut med att äta lunch tillsammans. Va? Ska du inte stötta henne nu frågade jag. Aldrig i livet var svaret. Så lätt har vi för att hjälpa varandra. Trist.

Fokusen på just kvinnor kanske inte är så dum i alla fall. Det kanske efterallt är vi som ställer till det mest själva? Med att dels inte vilja konkurera med andra kvinnor, så vi sätter krokben för varandra, och stödjer inte varandra när det väl går bra, blir avundssjuka och snackar skit bakomryggen på varandra.
Min syster berättade om hennes klass när hon var yngre. Vid bordet i matsalen så pratade de alltid skit om personen som inte var där. Hon tröttnade på det snabbt, och berättade att hon inte ville äta lunch med dem längre, för ja det borde ju vara henne de pratar om när hon inte är där. Hon kände inte att hon ville delta i den kulturen.

Internationella kvinnodagen idag = extra hög risk för daltande med kvinnor istället för riktig jämställdhet

Det är inte bara kvinnor som ställer till det i jämställdhetsfrågorna, defintivit inte. Det finns mycket översittande män där ute som inte verkar anse sig kunna släppa fram kvinnor överhuvudtaget. Usch vad mycket skit man kan bemötas med ibland, för att man är kvinna. Eller vänta nu, är det jag som tror att jag får den skiten för att jag är lärd att man blir bemött så om man är kvinna som stiger ur ledet? Kanske. Det är i alla fall något jag ska se över och fundera på nästa gång jag känner mig ”attackerad som kvinna”. Jag är jag, oavsett om jag skulle vara kvinna eller man. Min person är fortfarande här. Jag är heller inte en typisk kvinna, hur nu den typiska kvinnan är?

Hur ska vi hjälpa varandra då? Jag vet inte riktigt. Börja i din egna krets kanske, är det någon du behöver stödja och lyfta? Oavsett kön, för det finns både män och kvinnor som behandlar varandra på detta konkurrerande sättet. Det finns extremt mycket kompetens att hämta. Mycket oanvänd resurser som vi borde se över och fundera på hur vi kan plocka fram och utnyttja. Jag har börjat med mig själv, och jag älskar att hjälpa andra. Jag aspirerar nu att ge mig på ett litet Coaching projekt, och jag kommer inom en snart framtid söka försökskaniner. Är du intresserad så ta kontakt med mig!

---

Grattis på Internationella kvinnodagen? Nej tack. Utan jämlikhet finns heller ingen jämställdhet. Missa inte bloggstafetten dagen till ära.