AOL – TED Women, I’m Disappointed

So here I am, writing a last-minute idea for what I would love to present on a TED Women talk, for the AOL TED Women contest, my idea for the future.
I decided to use my 2022 text about a Flattring Future (in Swedish) and the basis for the idea, since it is something rooted deep in me, and it is something that I can, and love to talk about.

I’ve filled everything out, and it was time to read the rules and what not. I was already a little suspicious that there was no box to fill out which country you were from. So I read it, and come up with this:

1. Eligibility: The AOL & TEDWomen Big Idea Contest (the ”Contest”) is open only to legal residents of the 48 contiguous United States (including the District of Columbia) who are 18 years of age or older.

I realised that I would not be able to submit my application for the contest. Not a chance in hell for me to go to a TED Women in Washington DC. I would not be able to take one of the greatest steps in my own life with taking a chance on this competition.
This is what I had written.

To change the business model of today, where big companies hold copyrights for material made by artists, we need to look at it with new eyes. With a model that is about the love for sharing and showing appreciation the future will be built.
A future where we are more kind to Flattring people, the people behind the product. It is time to take a big step onto this.

I’m also well aware that I had not asked anyone of the Flattr-team, if it would be okay to submit to competition with the idea. For me it is an extension of theirs. A hope for what the future can become, thanks to it.

Annons

”We owe it to the Janes of the world..”

”And just as important we owe it to our selfs” från dagens video på TEDtalks ”Jacqueline Novogratz on an escape from poverty”.

Här om dagen länkade jag till TED och idag gör jag det igen. När jag började titta på klippet så kände jag inte att jag tog åt mig så mycket av det. Men ju mer jag lyssnade desto mer hörde jag. Kanske låter som något självklart och definitivt helt logiskt. Det jag mer är att det sjönk in och med den avslutningen så kände jag verkligen att med rätt inställning till livet så kan man verkligen klara av vad som helst hur hemskt det än kan kännas.
Det är inte direkt ovanligt att vi väljer att blunda för världen omkring oss. Jag har gjort det i flera år och jag gör det fortfarande, även om mina ögonen idag är öppnare än de har varit på länge. Egentligen tycker jag att det kan vara svårt ibland att greppa hur stor våran jord faktiskt är. Jag tror inte vi vill se hur världen verkligen ser ut, skulle vi vilja fortsätta leva i den då? Om vi verkligen visste allt om den? Skulle vi fortsätta med våra meninglösa arbeten dag ut och dag in för att dra in pengar till oss själva och leva vårt goda liv? Eller skulle vi sälja all vår ”skit”, och ge oss ut på något slags hjälparbete någonstans där våran kompetens kan vara till större nytta?
Kanske det är dags att få liv i en skicka vidare rörelse eller i alla fall försöka anamma att hjälpa minst en person varje dag. Må det vara online, må det vara AFK, må det vara stort, må det vara smått! En liten god gärning varje dag gör världen bättre! Fråga dig själv vad du kan göra idag för att förgylla någons dag.

Sharing is caring!