I öppenhetens namn så kommer här ett öppet och ärligt inlägg ifrån hjärtat angående Arbetsförmedlingen, främst.
Det så kallade systemet idag är trasigt. Väldigt trasigt. Jag må vara riksdagskandidat för Piratpartiet, men eftersom partiet är som det är rent ekonomiskt så finns det ingen möjlighet till arvodering. Vilket betyder att jag måste vara i kontakt med Arbetsförmedlingen, socialen är inte ett alternativ eftersom jag sålde allt jag ägde och flyttade.
Jag tänker inte säga att de är helt omöjliga, för det har de inte varit. Men de har gjort det tydligt att de måste följa sitt regelverk, och det förstår jag. Men reglerna är trasiga, enormt trasiga.
Att man ska behöva mygla och ljuga för att få hjälp är enormt problematiskt. Vissa av dessa regler borde inte vara satta regler utan snarare riktlinjer för att fatta rätt beslut.
Jag var under hösten studerande, och hade ett läkarintyg på att jag inte kunde jobba resterande tid, så jag blev satt som begränsad hos Arbetsförmedlingen. Dvs att jag var begränsad i min arbetsförhet, så de skulle inte lägga några krav på mig. Visst låter det skönt? Förutom att de senare efter jul inte tog bort denna begränsning vilket nu leder till att jag inte kan få den praktiken på Gnutiken här i Göteborg förän i början av juli.
Men det är ju bara en månad dit, kanske ni tänker? Jo visst okej det är bara en månad dit, men det är juli månad, som börjar med Almedalen i en vecka, sen kort ”vila” på en vecka innan jag och Egil drar ut tillsammans med fler pirater och seglar i en månad.
Men när Arbetsförmedling och Socialtjänst ska tvinga en att ge upp saker som är viktigt för en, och kan leda till jobb som man verkligen vill arbeta med så är det rätt tragiskt. I längden ser jag inte hur det kan minska arbetslösheten, på ett positivt sätt.
Mitt alternativ i höstas var att sluta studera helt för att få hjälp ifrån Socialtjänsten, eller att studera på 100% vilket jag inte var kapabel till då.
Jag hade kunnat ljuga om detta och säga att jag är fullt arbetsför, inväntat att tiden är inne för att jag är tillgänglig för praktiken och kan få in lite pengar den vägen. Men jag kommer vara jätteupptagen fram till valet. Ja det är något jag väljer att göra, det är frivilligt och ”jag får skylla mig själv” att jag inte kan få in några pengar under tiden.
Skulle jag däremot faktiskt valt att ljuga för att få den hjälp jag anser att jag är berättigad till skulle det kunna sluta riktigt illa. Inte bara för mig personligen, utan även för min kandidering. Eller ja alla politiker ljuger och myglar väl jämt? Jag vill inte vara en sådan politiker.
Vi måste förbättra hela det här systemet. Dels behöver instanser som Arbetsförmedling, Sjukvård, Socialtjänst, Försäkringskassan och så vidare ha bättre kommunikation mellan varandra och inte bara skicka folk vidare mellan varandra som pingpong bollar.
Vad har du för erfarenheter?
maloki 