Ritad av OlofB
Min mamma har det senaste året gjort mig enormt stolt. Hon har det senaste året gjort enormt mycket för Piratpartiet. Jag på påbörjade tankeprocessen kring detta inlägg redan i höstas. Jag insåg att jobbet hon gjort dittills inte helt slagit igenom, inom resten av piratrörelsen.
Idag insåg jag att inte bara jag är stolt över henne, eller jag visste det visserligen redan, men nu blev det verkligen bekräftat. Johanna Drott hyllar henne i ett vackert inlägg.
Att se sin dotter växa upp och inte göra vad mamma säger utan vad hon menar.
Hon har ju gjort som jag sagt och har skaffat sig egna åsikter, även politiskt. Det var ju inte så jag vill ha det.
Jag vill ju tydligen någonstans inom mig att hon gör som jag. Men jag har ju sagt att hon ska gå sin egen väg. Hur har det här blivit då?
Hon är en Ung Pirat
När jag växte upp arbetade min mamma med att ta hand om andra ungdommar. Jag hade då aldrig möjligheten att se helheten av det hon gjorde. Men jag har nu, så sent som när jag var 23år, insett att hon gjorde enormt mycket, med största sannolikhet för fler ungdommar än Rosen.
Tidigt började hon stödja mig inom Piratpartiet. Det skapade självklart en viss problematik lokalt, eftersom hon var min mamma. Personliga relationer kan verkligen ställa till det i professionella sammanhang. Det fungerar mycket bättre nu när jag flyttat till Göteborg.
Det syntes klart och tydligt när hon bad om stöd för kampanjmaterial att hennes arbete var uppskattat. Hon fick genast respons och jag är jätteglad för att Satmaran och Fredrik Larsson hjälpte henne, så att hon kan hjälpa andra.
Mycket av min klokhet, och kunskap kring att vila, och positiva energier har jag fått ifrån henne. När jag var 19år gick jag in i väggen. Direkt började vi gå ut och promenera med hundarna i vinterskogarna, tillsammans med Qarma, som bara var en bäbis valp så hon fick gömma sig innanför min jacka, och Xena. Vi var ute tidigt på morgonen, fastän jag egentligen inte ville kliva ur sängen. Men jag fick vila när jag kom hem vilket läkte kroppen och delar av själen.
Nu tog det mig visserligen 3.5år innan jag kom på någorlunda fötter igen, men det var definitivt inte min mammas fel. Hon gav mig enormt mycket stöd hela vägen, och gör det fortfarande. Hon kallar även mig ett maskrosbarn.
När jag växte upp arbetade min mamma med att ta hand om andra ungdommar. Även hon gick in i väggen, inte på grund av arbetet med ungdommarna utan på grund av andra omstädnigheter runtomkring. Senare blev hon skadad och är idag sjukpensionär.
När jag växte upp arbetade min mamma med att ta hand om andra ungdommar, idag tar hon hand om ungdommar igen. Genom sitt arbete i Piratpartiet och Ung Pirat. Hon tar hand om dem så gott hon kan. Hon stödjer oss, och vi stödjer henne.
Jag är enormt stolt över dig mamma, och jag är enormt glad att du har valt att stödja oss ungdommar i Piratpartiet. Jag älskar dig!
maloki 