Att hantera (anti)sociala medier

Vad får de sociala medierna för effekt när vi går ifrån att kommunicera på ett bra, positivt och trevligt sätt till att anta att det andra skriver är negativt menat, är elakt och hatiskt? Om vi får en känsla av att alla hackar på oss. Att alla trampar ner våra förslag som vi inte bara lagt ner vår tid och massa själ i, utan verkligen tror på, fortsätter då de sociala medierna vara just sociala? Eller blir de Anti-sociala?

När man konstant bemöts av, vad man uppfattar som, otrevligheter när man lägger förslag eller pratar om saker kan det vara dags att ta ett steg bak och se över situationen och fundera en stund. Är det min tolkning av situationen, är det mitt eget fel att jag reagerar som jag gör på det personen skriver? Har vi tidigare motsättningar som ligger där och skaver eller har jag bara en dålig dag?

När de sociala medierna, som i största del drivs i text (med undantag för youtube och dylikt), inte riktigt förmedlar kroppshållning och ansiktsuttryck ordentligt är det lätt att landa lite snett. Speciellt om man har en negativ inställning till det man bemöts av från start.

De senaste veckorna har jag varit sjuk, och mer frånvarande ifrån partiets kommunikation online än annars. Vet inte om det är på grund av min frånvaro, eller mycket annat som får mig att se att atmosfären inte har förbättras. Vilket är synd. Anna Troberg sa igår att vi kan bara ändra på oss själv, vilket är helt sant.

Kommunikationen i text har en tendens att bli kantig. Jag har flertalet gånger försökt ta upp och bemöta problemet. Men det verkar inte riktigt ha tagit. Ärligt har det nog inte tagit ordentligt på mig heller. Min tanke när jag skrev ett inlägg om hur man (re)agerar på vad andra skriver var att så lite frön för att förbättra kommunikationen, om inte annat så hos mig själv.

Jag är inte den enda som har sett problematiken; Olof[b] berättar för oss om lösningar på vissa av problemen och man har lagt upp en padda för fortsatta förbättringar. Initiativ på att tillsammans skriva ner hur vi kan förbättra kommunikationen är brilljant, då börjar vi arbeta tillsammans, mot samma mål.

Hur vill du gå vidare i detta?

Annons

I’m Pollyanna, talk to me!

Det mesta i denna text har exempel från Piratpartiets internkommunikation, men kan lika väl appliceras på vem/vilka som helst. Vill ni arbeta mot samma mål? Dags att se förbi olikheterna, se de gemensamma kontaktytorna och utgå ifrån det!

---

Strax innan jul skrev jag ett inlägg om hur vi kommunicerar. Jag hade lite otur när jag valde att publicera det så det försvann i mängden.
Denna gång försöker jag igen, med reform, remix kanske? Jag tänker inte titta närmare på vad jag skrev då, utan skriva det jag tänker nu. Hold on.

Det har fortsatt uppstå en del problem i internkommunikationen. Av diverse anledningar. Dels saknar vi en stabil gemensam kommunikationsplattform som ALLA kommer åt, som alla kan delta på. Vi har Tortuga på gång, som förhoppningvis ska göra det lite enklare. Men tills dess får vi stå ut med det vi har, ja det är faktiskt så vi får bita i det sura äpplet.
Nyligen lades det ett förslag om att ta bort skypechatt som beslutsforum. Jag har inte sett skype som ett beslutsforum i sig. Det resulterade i att en ganska viktig kanal försvann, nu känns partiet splittrat och fragmenterat. Är detta decentralisering?
Jag har inte lagt mig i debatten kring förslaget, och ärligt talat inte haft tid att läsa det hela heller.

Vidare vill jag komma till att det är viktigt att vi lära oss konsten att ge och få kritik. Janne har skrivit inte bara ett utan två jättebra inlägg om detta. De bör läsas med ganska jämt intervall, för att inte glömmas bort.
Syds hjälte Anders Hedberg har slängt ihop väldigt mycket bra information om kommunikation och konfliktlösning som vi också borde se över och ta till oss av. Är det inte din dag idag för att läsa detta, hoppa över det, ta det en dag när du tror att du kan ta åt dig av det!
Det är stor skillnad på att komminucera online och när man träffas i köttvärlden, även om man där kan gå om varandra i kommunikation.

Självinsikt: Efter ett litet problem inom Riksdagsgruppen förra veckan då jag insåg att jag började känna mig totalt utanför, mycket på grund av mina egna tankar snarare än andras beteende, bestämde jag mig för att det var dags att tänka om. Det är bara jag som kan styra över hur jag reagerar, och framför allt agerar efteråt. Det är lätt att säga åt någon att agera professionellt. Men när man säger det, finns det också en stor risk att man får den personen att känna sig nedtrampad för att denne inte skulle göra det.
Jag styr över vad jag tänker, jag styr över hur jag reagerar. Reaktion sker ibland alldeles för fort. Ibland hinner jag inte med själv, det erkänner jag. Men jag är fullt villig att arbeta på det, är du?
Är din skojiga kommentar, helt nödvändig just nu? Är det verkligen nödvändigt att du försöker lätta på stämningen just nu?

Jag har tagit upp det förut, problemet med att kommunicera med text är att så mycket försvinner. Har man börjat ställa sig in på att tänka att folk säger saker för att vara jävliga, stygga eller elaka är det extremt lätt att fastna i det. Det kan bara du själv ändra på.
Menar verkligen alla alltid elaka saker med det de skriver? Om det är så, så är det bästa sättet du kan vinna på att inte reagera.

Jag har gjort ett aktivt val, att ta det mesta som sägs med minst 7 kilo salt. Jag vet vad jag kan, jag vet att jag kan. Jag tänker tro på mig, jag tycker du ska tro på dig också!
Istället för att anta att någon säger något för att vara elak, försök se det på ett annat sätt. Börja anta att de menar något bra med det de säger, och är genuina.
Om vi även börjar tro på varandra, så kommer inte bara vi personligen bli starkare, hela svärmen kommer bli starkare. Jag tror på oss alla, att kraften vi kan få om vi riktar energin vi har, i rätt riktning är enorm.
Låt inte svärmen slösa detta år med alla galna förslag på lagar och direktiv med att lägga energin i fel riktning.

---

Titeln refererar till
”(by extension) A person who is persistently cheerful and optimistic, even when given cause not to be so.
You call her an optimist, but I call her an obnoxious Pollyanna”

Klara Tovhult på #Tjejsnack

På grund av lite dumma omständigheter så kunde jag inte se början av Klara föreläsning, jag fick heller inte med mig datorn in i salen och kunde således inte ”fortsätta” liveblogga resten av föreläsningen.
Bambusern var självklart igång på helgens sista föreläsning.

När jag väl kom in i salen så handlade det mycket om framställande och kvinnlig och manlig kommunikation. Det är ett extremt intressant ämne som jag borde skriva mer om. Har nämligen en föreläsning inspelad som handlar just om detta, som jag tänkt att skriva om väldigt länge men det har aldrig riktigt blivit av, ni vet hur det är när tiden bara flyger iväg för att man gör massa annat roligt.

Klara var enormt duktig på att föreläsa. Inget illa menat men jag blev glatt överaskad över hur grym hon var. Ja, Klara är speciell, klara försvinner ibland i sig själv men det förtog inte kraften i hennes poäng överhuvudtaget.

Hon lämnade ut ordet ganska fort till publiken och det skapades en intressant debatt, och frågorna och diskussionerna gled iväg rätt snart på annat.

---

Anna Troberg reflekterar lite över hennes relation med Klara, på grund av hur de kommunicerar.

Att träffas i Köttvärlden

Att sitta och truga i text har ibland sina fördelar. Men att prata med varandra direkt kan göra att kommunikationen flyter snabbare och man får mer sagt på 5min i telefon än vad man får med sms under samma tid.
Sen då? Röst trumfas av röst och rörlig bild, men över det så kommer ansikte mot ansikte som är oslåbart. Mest för att man får se människors uttryck, höra tonlägen på ett tydligare sätt, och det i samband med ansiktsuttryck och kroppshållning säger enormt mycket mer.

Jag ser själv mer och mer att text inte alltid är den ultimata formen av kommunikation, åtminstonde inte för alla. Det kan självfallet bero mycket på hurvida man är på samma våglängd som personen eller inte. Jag har nyligen erfarehet av att jag och en kompis i stortsätt inte gjorde annat än att bråka och missförstå varandra när vi pratade i text form, men när vi träffades i köttvärlden var det inga problem. Bör dock tilläggas att båda var under mycket stress vilket inte gjorde det lättare att förstå varndra.

Över nyår var jag i Stockholm och medan jag var där passade jag på att äta middag med Rehbinder och Joshen. Jag hade inte träffat Rehbinder förut, och Joshen hade jag bara kort hälsat på vid ett tidigare tillfälle, utan att riktigt koppla vem det faktiskt var sånt som sägs hända när folk presenterar sig med sina ”vanliga” namn och man känner dem som en blogg. Det gav otroligt mycket mer att träffa dem båda i köttvärlden.

Men detta betyder, tyvärr, inte att man alltid kommer överens med människor i köttvärlden som man kommer överens med online. Detta har jag också erfarit. En av mina bättre kompisar online kunde jag inte riktigt hantera första gången jag träffade honom i köttvärlden. Icke att förglömma så kan det alltid finnas andra yttre faktorer som spelar in. Detta är intressanta fenomen, som vi bör fundera mer på.

Att ha detta i åtanke när vi kommunicerar med varandra kan vara av stor vikt för fortsatt fungerande arbete, framför allt inom Piratpartiet just nu. Vi måste försöka träffas mer. Jag hoppas personligen på att få träffa många av er på Tjejsnack den 23-24 januari i Linköping.

---

Hur vi kommunicerar

Det har nu gått en månad sedan jag frågade vad vi håller på med. Just då var stämningen i den interna debatten i Piratpartiet väldigt försurnad och otrevlig. Idag däremot, så tycker jag att det har blivit en mycket mjukare ton, och vi är något konstruktivare. Det kommer vara ett konstant arbete att hålla det så, och det är upp till var och en av oss att försöka så gott vi kan för att hålla en god ton när vi kommunicerar med varandra.

Det är väldigt begränsande att kommunicera med just text, och det är den form vi använder mest när vi kommunicerar. Det försvinner mycket som t.ex. ansiktsuttryck och kroppshållning. Vi är även väldigt stressade och höga på adrenalin eftersom vi har väldigt mycket på spel. Vi lägger all energi vi har för att kunna få till så mycket som möjligt samtidigt. I längden funkar det inte. Stressen resulterar också i att vi har bråttom, vi vill få så mycket gjort så fort som möjligt. Detta leder väldigt lätt till att vi inte formulerar oss som vi bör och det uppstår missförstånd.

För ett tag sedan så pratade jag lite med Calle om detta och han sa:

”Om man ska använda sig av begrepp som Non-Violent Communication, så är en kommunikationsväg att ALLTID börja med något man verkligen uppskattar med en viss person. Det gör att både man själv och den man pratar med mjuknar lite. Sen, när man tydligt och klart uttryckt vad man verkligen gillar och är tacksam för, så kan man prata om vad som skulle kunna bli bättre, med vissa justeringar.”

Att det ska handla om personen, när man kritiserar ett förslag eller ett projekt håller jag dock inte helt med om. Men vi bör definitivt börja mjukare när vi lägger vår konstruktiva kritik. Oavsett om personen i fråga har bett om att få höra förslag om tankar och idéer vid ett tidigare tillfälle.
Vi behöver även försöka samla vår energi på en sak i taget, och beta av. Självfallet så behövs det jobbas på flera projekt, men samma personer behöver inte nödvändigtvis jobba på alla projekten samtidigt.

IV, 4, Four, Fyra dagar kvar

Tankar inom Piratpartiet med en nedräkningen till FRAs inkopplande kom igång här om dagen. Vi är självklart inte de enda. Det är nu fyra dagar kvar tills den digitala brevhemligheten avskaffas på riktigt. Min fråga är när ska posten tvingas öppna alla brev också?

Emma sammanfattar morgonens känslor ganska bra med en inre konverastion:

:) “Men det här var väl lite bra? Moderaterna vill rensa bland registerrabatterna!”

:( “Jag vet inte, jag blev oväntat grinig när jag läste det.”

:) “Men varför det? Det är väl jättebra att de där sakerna tacklas?”

:( “Ja, det är jättebra, det ska man absolut göra. Men om fyra dagar kopplar FRA in sina kablar i människors kommunikation. Det känns som det rensas i rabatter runt ett hus som redan brunnit ner. Ett stinkande vrak står och ryker bakom ryggen medans man pillar på petuniorna.”

:) “Jo, det är ju sant, men det är väl bra att de konstaterat att de varit på fel väg?”

:( “Jovisst, jag vill inte vara missunnsam. Men jag tar det personligt det är svårt att låta bli att tänka. Nästan som om jag befinner mig i en relation med en misshandlande partner. Jag ska vara glad för att vissa kroppsdelar undgår slag när jag får en annat typ av daglig smäll på käften utan att den ifrågasätts? Det gör ju ont ändå, liksom.”

:/ “Ja, det har du jäkligt rätt i. Detta är faktiskt personligt, jag utsätts som människa och person på ett konkret sätt. Vi har ju faktiskt bevisligen blivit lurade dessutom.”