Att ge sig an nätaktivism är i sig bara det väldigt givande. När man sedan ser flödet av information framför ögonen, ser hur sidor utvecklas, hur personer engagerar sig, blir allting så mycket häftigare. De första dagarna var väldigt hänförande och magiska. Jag fick inte skrivlusten tillbaka, men jag försökte. Jag gav We rebuild.EU lite uppmärksamhet i min blogg tidigare.
Det är häftigt att känna att man bidrar till något större fast man är 450 mil bort, i lilla Sverige. När arbetet dagen efter blir uppmärksammat i en tidning så fylldes jag av stolthet. Jag blev riktigt lycklig att jag varit med och dragit mitt lilla strå till stacken för att göra skillnad.
Kullenberg och de Kaminski skrev välformulerade debattartiklar om arbetet vi gjort.
Arbetet slutar inte där dock. We rebuild.eu fortsätter att bygga. Vi är inte bara för utvecklingen och främjandet av internet i Europa, utan hela världen. Vår information är ännu ett exempel på klusterarbete. En idé kommer upp, någon tar den börjar skriva, någon annan hjälper till och justerar något, någon kommer med ett förslag och en annan person ändrar. Tillsammans bygger vi. Det är en väldigt vacker process.
Det är även väldigt intressant att se hur fenomenet sprider sig. Nu handlar det inte bara om hjälpen vi ger medborgarna i Iran att få ett fritt ocensurerat internet, även om det har varit en av de större grejerna på agendan de senaste dagarna. Vi släppte allt annat för det. Även Piratpartiet visar vad man kan göra för att hjälpa att hålla internet öppet. Detta är ett projekt som kommer kunna återvinnas, om och när liknande situationer uppstår igen.
Många skriver om Iran och internet, att Iran finns varken demokrati eller internet, om hur vi jobbar och vikten av ett fritt internet.
maloki 