Det har nu gått en månad sedan jag frågade vad vi håller på med. Just då var stämningen i den interna debatten i Piratpartiet väldigt försurnad och otrevlig. Idag däremot, så tycker jag att det har blivit en mycket mjukare ton, och vi är något konstruktivare. Det kommer vara ett konstant arbete att hålla det så, och det är upp till var och en av oss att försöka så gott vi kan för att hålla en god ton när vi kommunicerar med varandra.
Det är väldigt begränsande att kommunicera med just text, och det är den form vi använder mest när vi kommunicerar. Det försvinner mycket som t.ex. ansiktsuttryck och kroppshållning. Vi är även väldigt stressade och höga på adrenalin eftersom vi har väldigt mycket på spel. Vi lägger all energi vi har för att kunna få till så mycket som möjligt samtidigt. I längden funkar det inte. Stressen resulterar också i att vi har bråttom, vi vill få så mycket gjort så fort som möjligt. Detta leder väldigt lätt till att vi inte formulerar oss som vi bör och det uppstår missförstånd.
För ett tag sedan så pratade jag lite med Calle om detta och han sa:
”Om man ska använda sig av begrepp som Non-Violent Communication, så är en kommunikationsväg att ALLTID börja med något man verkligen uppskattar med en viss person. Det gör att både man själv och den man pratar med mjuknar lite. Sen, när man tydligt och klart uttryckt vad man verkligen gillar och är tacksam för, så kan man prata om vad som skulle kunna bli bättre, med vissa justeringar.”
Att det ska handla om personen, när man kritiserar ett förslag eller ett projekt håller jag dock inte helt med om. Men vi bör definitivt börja mjukare när vi lägger vår konstruktiva kritik. Oavsett om personen i fråga har bett om att få höra förslag om tankar och idéer vid ett tidigare tillfälle.
Vi behöver även försöka samla vår energi på en sak i taget, och beta av. Självfallet så behövs det jobbas på flera projekt, men samma personer behöver inte nödvändigtvis jobba på alla projekten samtidigt.
maloki 