För att dra en parallell till mitt inlägg om Internet + afk = sant? och inlägget Att träffas i Köttvärlden, visst det är skillnad på att träffas online och afk. Men det är inte alltid nödvändigt att träffas afk för att lära känna varandra eller arbeta tillsammans. Linjerna mellan ”det verkliga livet” och ”cyberspace” börjar suddas ut.
Cybermeatspace alltså? Samhället integreras mer och mer med det som kallas cyberspace. Meatspace är då köttvärlden, där vi är kött och blod, inte bara ettor och nollor. Att gå AFK är inte alltid ett begrepp som fungerar. Då vi mer än ofta har tillgång till en portal till internet. Det kan vara genom handdatorer, mobiltelefoner, laptops och så vidare. Vi brukar skämtsamt säga att vår partiledare, Rick aldrig är afk, även om han säger att han ska gå afk. Några minuter senare är han på resande fot, men har tangentbordet med sig.
De som föds nu, och de som nu har vuxit upp med datorer ser nog färre skillnader än de som började använda datorerna lite senare, eller de som fortfarande inte gör det.
Att sitta och knappra på ett tangentbord kan väl inte vara socialt? Det kanske inte fyller alla behov av det sociala vi behöver. Men det är mycket tydligt att det fyller mycket av det, för annars skulle folk inte använda plattformen överhuvudtaget, inte i socialt arbete.
En av fördelarna med tangentbordet är ju att du kan hålla flera konversationer samtidigt, arbeta med mer än en grej på samma gång. Visserligen helt beroende på din egen simultanförmåga, men möjligheterna finns definitivt där. Vill du öka din effektivitet vid tangentbordet är det inte omöjligt.
Du kan ävan kombinera och ha konferens möten med både deltagare i meatspace och i cyberspace samtidigt, genom klienter som Skype eller dylikt. Tekniken här kommer även utvecklas och bli bättre. Det är ett intressant fenomen, och det ökar tillgängligheten, och igen möjligheterna.
I juni skrev Anna Troberg om att hon har en arbetsrelation med två personer utan att ha träffat dessa afk, och det funkar. Jag reagerade inte speciellt på det, eller jag tyckte det var en tuff grej, men ingen säregen speciell företeelse. Det är inte helt vanligt, självfallet, men det blir vanligare och vanligare.
Att sitta på andra sidan världen och arbeta med någon är inte en omöjlighet längre, och möjligheterna kring hur vi kan arbeta tillsammans på projekt i realtid utvecklas hela tiden. Det ska bli väldigt intressant att se var utvecklingen tar oss vidare, om säg 5, 10 respektive 25 år fram i tiden.
maloki 