Till Jonathan
Posted by maloki på 21 juni, 2010
Vem sätter sig i ett runt fönster?
Du är ett fint budskap, och du var en fin varelse. Din inre glöd var enormt stark och jag är ledsen att veta att du inte orkade brinna längre.
Du pratade om processer och jag är säker på att du har startat en hos mig, och många många andra i och med din död. Jag vet i alla fall att det har gjort det hos mig. Det har lett till att jag börjat fundera lite mer kring min egen dödlighet och min tidigare depression. Jag vet att jag inte är helt frisk ifrån den än, och att jag måste vara noggrann med att informera nyckelpersoner omkring mig om när jag mår dåligt, när jag anser mig må som sämst och våga be om hjälp.
Du var en av de mest utåtriktade personer jag någonsin träffat. Jag träffade dig första gången i Almedalen, bilderna ovan är därifrån, och videon här nedanför. Jag hade inte tagit mig för att publicera denna video ännu. Antar att det fanns en mening med det, så att ni andra nu ska kunna få se vilken sorts människa han var och vilket intryck han lämnat hos mig.
Jo, Jonathan, Vår lille Pirat!
Jag kommer sakna dig, jag saknar dig redan och jag kan inte förstå att du är död. Du som var så full av energi.
Det finns tre känslor som kommer upp, jag tänkte mycket på detta det första dygnet, skuldkänslor, ilska och sorg. De två första är sällan rationella.
Skuldkänslor för att man önskar att man hade gjort mer för att hjälpa till, även om jag inte hade lärt känna dig väl, så önskar jag att jag gjort det för att hjälpa, stödja och kanske hindra dig i detta.
Ilska för att du tog den fega vägen ut och lämnade oss, varför lämnade du oss? Vad har vi gjort för att förtjäna det?
Sorg över att man inte kommer få skratta med dig igen. Sorg över att aldrig få se dig i dina göra något av dina galna upptåg igen. Sorg över att det vackra du tillförde världen nu är borta.
Jag ville inte tro det när jag läste det hos Anders. Jag visste att du bodde i Skåne, men hoppades att det skulle vara någon annan. När jag fick det bekräftat så blev jag helt stum. Jag satt där i sängen och bara stirrade.
Vi är många som minns och kommer sakna dig.
Jag hoppas du debatterar skiten ur dem där uppe, och lägger in ett gott ord för oss andra och att vi ses någon gång igen.
4 svar till “Till Jonathan”
Sorry, the comment form is closed at this time.
maloki 
Mikke Svensson said
Jag kunde inte sova så jag gick upp och fick då se den här underbart fina bloggposten. Tack Marie! Tack Jonathan :) Vi syns!
Anne Kekki Forshaga said
Att sörja är en del i oss, viktigt att ta sig tid till alla känslor inom oss. Äkta clowner har en tår målad under sitt öga, För de menar att en måste kunna gråta för att kunna skratta. vi är hela som mäniskor, Det är det fina med oss.
Emma said
Vad fint du har skrivit om Jojjo, min bror. Det värmde att läsa din text samtidigt som jag känner igen mig i de känslor du skriver om, särskilt skulden. Tack för att ni fanns och förgyllde min brors tillvaro :)
maloki said
Så lite så, svårt att … ja inte skriva så mycket bra om Jonathan skulle vara sjukt svårt…