I’m Pollyanna, talk to me!

Det mesta i denna text har exempel från Piratpartiets internkommunikation, men kan lika väl appliceras på vem/vilka som helst. Vill ni arbeta mot samma mål? Dags att se förbi olikheterna, se de gemensamma kontaktytorna och utgå ifrån det!

---

Strax innan jul skrev jag ett inlägg om hur vi kommunicerar. Jag hade lite otur när jag valde att publicera det så det försvann i mängden.
Denna gång försöker jag igen, med reform, remix kanske? Jag tänker inte titta närmare på vad jag skrev då, utan skriva det jag tänker nu. Hold on.

Det har fortsatt uppstå en del problem i internkommunikationen. Av diverse anledningar. Dels saknar vi en stabil gemensam kommunikationsplattform som ALLA kommer åt, som alla kan delta på. Vi har Tortuga på gång, som förhoppningvis ska göra det lite enklare. Men tills dess får vi stå ut med det vi har, ja det är faktiskt så vi får bita i det sura äpplet.
Nyligen lades det ett förslag om att ta bort skypechatt som beslutsforum. Jag har inte sett skype som ett beslutsforum i sig. Det resulterade i att en ganska viktig kanal försvann, nu känns partiet splittrat och fragmenterat. Är detta decentralisering?
Jag har inte lagt mig i debatten kring förslaget, och ärligt talat inte haft tid att läsa det hela heller.

Vidare vill jag komma till att det är viktigt att vi lära oss konsten att ge och få kritik. Janne har skrivit inte bara ett utan två jättebra inlägg om detta. De bör läsas med ganska jämt intervall, för att inte glömmas bort.
Syds hjälte Anders Hedberg har slängt ihop väldigt mycket bra information om kommunikation och konfliktlösning som vi också borde se över och ta till oss av. Är det inte din dag idag för att läsa detta, hoppa över det, ta det en dag när du tror att du kan ta åt dig av det!
Det är stor skillnad på att komminucera online och när man träffas i köttvärlden, även om man där kan gå om varandra i kommunikation.

Självinsikt: Efter ett litet problem inom Riksdagsgruppen förra veckan då jag insåg att jag började känna mig totalt utanför, mycket på grund av mina egna tankar snarare än andras beteende, bestämde jag mig för att det var dags att tänka om. Det är bara jag som kan styra över hur jag reagerar, och framför allt agerar efteråt. Det är lätt att säga åt någon att agera professionellt. Men när man säger det, finns det också en stor risk att man får den personen att känna sig nedtrampad för att denne inte skulle göra det.
Jag styr över vad jag tänker, jag styr över hur jag reagerar. Reaktion sker ibland alldeles för fort. Ibland hinner jag inte med själv, det erkänner jag. Men jag är fullt villig att arbeta på det, är du?
Är din skojiga kommentar, helt nödvändig just nu? Är det verkligen nödvändigt att du försöker lätta på stämningen just nu?

Jag har tagit upp det förut, problemet med att kommunicera med text är att så mycket försvinner. Har man börjat ställa sig in på att tänka att folk säger saker för att vara jävliga, stygga eller elaka är det extremt lätt att fastna i det. Det kan bara du själv ändra på.
Menar verkligen alla alltid elaka saker med det de skriver? Om det är så, så är det bästa sättet du kan vinna på att inte reagera.

Jag har gjort ett aktivt val, att ta det mesta som sägs med minst 7 kilo salt. Jag vet vad jag kan, jag vet att jag kan. Jag tänker tro på mig, jag tycker du ska tro på dig också!
Istället för att anta att någon säger något för att vara elak, försök se det på ett annat sätt. Börja anta att de menar något bra med det de säger, och är genuina.
Om vi även börjar tro på varandra, så kommer inte bara vi personligen bli starkare, hela svärmen kommer bli starkare. Jag tror på oss alla, att kraften vi kan få om vi riktar energin vi har, i rätt riktning är enorm.
Låt inte svärmen slösa detta år med alla galna förslag på lagar och direktiv med att lägga energin i fel riktning.

---

Titeln refererar till
”(by extension) A person who is persistently cheerful and optimistic, even when given cause not to be so.
You call her an optimist, but I call her an obnoxious Pollyanna”

Annons